Gårdagen var ett helvete. Inte hela dagen.
Det började på eftermiddagen när vi skulle ta vår eftermiddagspromenad, Dexter, Trolla, Aqua och jag.
Vi hann gå en bit på en skogsväg precis vid vår tomt, sen fick Trolla nos på något och stack iväg. Jag brukar kunna kalla tillbaka henne lätt så jag ropade och hon vände. Men då fick även Dexter nos på samma sak och drog som en avlöning.  Trolla hängde på.
Jag hörde hur de försvann skällandes en bra bit bort. Sen tystnade de. Jag tänkte att de kommer strax. Trolla brukar vara tillbaka inom fem minuter och Dexter kommer när han inser att han tappat bort det han jagar.
 Jag stannade och lät Aqua leta godis en stund.
När terrierna inte syntes till gick jag hem med Aqua och hämtade visselpipan. Gick åt det håll de försvann och ropade och visslade.
Efter ett tag kom min man hem från jobbet och vi gick och ropade och letade tillsammans. Inga hundar syntes till eller hördes.
Då ringde en jobbarkompis som hade sett ett inlägg på FB om en upphittad borderterrier. Vi loggade in och såg bild på en ängslig Dexter. Tack för FB i de här sammanhangen! 🙂
Han hade plockats upp av en bil när han irrade runt på vägen inte långt från oss. Dexter hade hoppat in i bilen så fort de öppnade dörren 🙂
Så han kom hem 1,5 timme efter att de försvunnit.

Återstod då Trolla. Hon som brukar vara först tillbaka, och inte dra iväg så långt.
Timmarna gick. Det var ju becksvart ute, men vi gick längs med vägen åt det håll Dexter blivit upplockad, och tittade i dikeskanterna. Om hon blivit påkörd.
Trodde inte att hon skulle springa så långt som hon gjorde.
Tänkte att hon borde kommit när hon hörde oss ropa om hon var i den skog som de försvann i.
Trodde att det måste hänt henne något. Påkörd, skadad, vargen tagit henne, eller någon tagit henne eftersom hon inte kom när vi ropade. Tankarna på vad som kunde ha hänt snurrade i huvudet.
Vi ville leta mer i skogen men det var alldeles för mörkt. Vi gav upp för natten.
Jag kunde inte sova så jag satt uppe och gick ut då och då för att ropa och vissla.
Vid halv ett kom en notis på mobilen att utekameran registrerat ett djur.
Såg nåt som liknade en räv på bilden, men när jag såg rörelsen så såg jag att det var Trolla!

Jag öppnade dörren och nedanför trappen stod hon och tittade på mig. Hon var väldigt försiktig, nästan lite skygg. Men när jag sa hennes namn kom hon in.
Hon var väldigt skitig och hungrig, annars oskadd.
Hon sprang direkt in och ville ha mat 🙂 Det fick hon. Tio timmar utan mat, bara det kunde ju tagit livet av henne 😉
Efter maten blev det en välbehövlig dusch och sen kröp vi ner i sängen och hon somnade gott, och hon sov djupt länge i morse.
Slutet gott, allting gott! Jag är så tacksam över att hon kom hem oskadd <3